Okej, jag kanske ska skriva på svenska ändå? Eller det blir nog en mix. Vissa saker kommer jag inte att kunna skriva på engelska, vem som läser vet jag ju inte, haha.

Ojoj jag har inte uppdaterat på ett tag nu. Jag antar att ni är nyfikna på vad jag har varit med om i Miami, hur det har varit med Jennie och Martina och allt runtomkring. Vi börjar här och nu, för jag orkar inte skriva så mycket just nu. Bilder kommer senare från Miami och allt.

Nu till saken, det har varit en del strul med familjen, jag känner att jag inte riktigt passar in. Småsaker har blivit stora grejer, familjen har sagt massor med taskiga saker, missförstånd osv. Nu orkar jag inte dra allt igen för tjugonde gången, vet inte hur många jag har berättat allt för. Tjatigt! Jag har känt lite att jag vill ha en rematch, att jag inte riktigt har något privatliv här i huset. Jag är heller inte så nöjd med arbetet, jag känner mig väldigt understimulerad. Mamman ringer och kontrollerar ganska mycket, jag får inte tänka själv och jag känner att jag mest sitter här och glor. Barnen är ju så pass gamla att man kan tycka att de kan klara sig själva, och de är ganska svåra att prata med. Jag känner att jag vill ha lite mer utmaning. Jobbet suger!

MEN, idag och ikväll kände jag att jag levde. Jag var med Madelene förut idag, vi drog till college och kollade in läget, intressant intressant måste jag säga! Sedan fixade vi lunch ihop och satt och snackade, degade vid msn och hade riktigt kul.

Nu senare på kvällen drog jag ut med Fung och då fick jag träffa riktigt roliga människor. Jag hade så grymt kul ikväll! Vi drog hem till en amerikansk killes lägenhet där vi träffade människor från olika länder, både killar och tjejer som var aupairer. Jag måste säga att jag verkligen saknar att umgås med killar, det riktiga killsnacket som man är van vid, och det är ju mest tjejer som är aupairer såå. Idag fick jag träffa lite killar och det var superkul verkligen! Jag skrattade och skrattade, alla var så roliga.

Detta får mig nu att fundera. Det är jävligt mycket som rör sig i huvudet på mig måste jag säga. Jag som har kämpat så mycket för att komma hit och så blir det så här. Jag får fundera ett par veckor till, det kan ju bli bättre, eller sämre. En sak vet jag i alla fall, jag är inte redo att åka hem än. Jag ska vara kvar!

Jaja, just nu blir man inte klokare. Det är nog bäst att jag går och lägger mig, imorgon ska jag studsa upp kl 6 som vanligt. Därefter blir det gymet kl 9 med Madelene, och sedan ska jag luncha med en av killarna jag träffade ikväll. Ulala... haha! Lugn bara lugn mamma, vi är bara kompisar. ;)

Puss på er mina vänner!