Jag lever, jag är framme hos min moster i Canada. Mer ut i skogen eller vildmarken går inte att komma, men jag trivs faktiskt här. Himla fin natur, har tagit massor med bilder som jag ska försöka att lägga upp senare. De har 6 mil till närmaste lilla stad, som har 17 000 invånare, och 5 timmar till närmaste större stad. Det är långa, långa vägar, upp i bergen, ut i skogen. Här finns björnar, coyotes och bävrar. Jag vill så gärna se en björn, fatta vad häftigt!! Så länge jag inte står face to face med den förstås.

I alla fall, helgen har varit fullspäckad.

Fredag: blev jag utkickad av familjen, började fira min 20-årsdag eftersom jag fyllde år enligt "svensk tid".

Lördag: drog vi ända upp till Hartford, himla lång resa alltså. Där såg vi Coldplay, och det var en jävla bra show måste jag säga!! De sprang ut i publiken och spelade och sjöng också. På biljetten stod det klart och tydligt att kameror var strängt förbjudna, och de hade värsta kontrollerna i ingången ju. Bara att ge upp och lämna kameran i bilen tänkte vi. När vi kom in såg vi ca 5000 kameror flasha. FAAN!!! Inga bilder från Coldplay då... jaja, i tisdags var vi i alla fall och såg Foo Fighters, här har ni lite bilder från dem istället. Grym show det också!


Efter konserten åkte vi hela långa vägen ner mot Stamford, där vi couchsurfade hos några killar, som sedan visade sig känna Star, hon som vi sov hos i Boston. Världen är bra liten va? Det blev inte mycket sömn den natten inte, vi satt och snackade hela natten. En av killarna blev bara fullare och fullare, han satt med 6 drinkar på bordet framför sig. Det var nog den roligaste vändningen jag har sett. Han gick från supersmart politikdebattör, flippade över totalt till att vara lika smart som ett ägg. Mer pantad kille har jag inte träffat på alltså.

Söndagen stressade vi iväg mot tåget, tog tåget ända ner till Fanwood, där vi hoppade in i Carinas bil för att köra ner mot Pennsylvania. Det var 6 timmars Whitewater Rafting som gällde! Det var skitkul, värsta äventyret. Hände en lite läskig sak bara, vi och två andra båtar flippade över när vi krockade i några stora stenar i vattnet. En hel familj forslades iväg med strömmen, men kvar hängde deras lille son som försökte att hålla sig kvar med ena armen. Jag och Carina kastade oss över kanten och drog upp honom i sista sekunden. Jävla tur, annars hade han riskerat att drunkna. Efter mycket om och men, och med vattenfylld båt som höll på att sjunka, klarade vi oss nerför forsen och mamman fick tillbaka sin lille son igen. Hon grät av lycka, hon hade ju ingen aning om vart ungen tog vägen under den tiden vi var fast där borta.

Inga bilder härifrån heller, men tårta köpte vi på vägen till raftingen i alla fall.


Måndagen spenderades med att stressa runt och fixa med packning, sista sightseeing i New York osv. Jag åkte ner till Wall street för att kolla in business-folket. Helt lugnt på gatorna till att börja med... boom!! Klockan 17 öppnas portarna och ut vällde hundratals kostymnissar med datorväska i högsta hugg springandes ner mot tunnelbanan.


Kl 03.20 på natten bar det av till flygplatsen, utan sömn och utan mat påbörjade jag min 10 timmars flygresa med 2 mellanlandningar. Jag är dööd..

Puss på er mina vänner!