Home sweet home...

Jag är hemma, kom hem igår!!! Fy fan vilken jävla lång resa, tog mig 32 timmar innan jag var hemma, och då var jag helt död kan man säga. När jag klev av planet åkte vi raka vägen för att kolla på lägenheten där jag ska bo, helt ok ställe faktiskt. Så, om en och en halv vecka ungefär sticker jag igen. Jag behöver inte ens packa upp mina väskor, fan va smidigt.

Så himla underbart att träffa alla igen!! Det var som vanligt, som om det var igår jag såg dem sist. Fast min katt kände minsann inte igen mig. :(

Idag har jag varit och besiktat bilen också, jävla skrothög den har blivit då! Hade noll problem med den innan jag åkte, och nu är det bara problem. Besiktningsmannen undrade vart fan jag hade haft den bilen ståendes, jävla skitgarage som läckte in massa fukt! Den är helt rostig inunder, det är hål i tanken, bara idag har jag gjort av med 25 liter bensin, och nej jag har inte kört så mycket. Vi får väl se hur jag gör med bilen när jag flyttar till Uppsala, kanske inte kan ha kvar den alls.

Annars idag då? Jo, jag tog min första tripp till Systemet. Haha, jävlar vilken personal säger jag bara. Glodde som fan och följde efter oss runt hyllan för att verkligen kolla oss, sedan granskade de noga leget. Trodde inte jag skulle få köpa, har ju hört historier om folk som har blivit nekade för att de "misstänkte langning" utan minsta lilla bevis.

Datorn är också inlämnad på lagning, så jag lägger upp bilder från Canada när jag får möjlighet.

Puss på er mina vänner!

Jag överlevde helgen!!

Jag lever, jag är framme hos min moster i Canada. Mer ut i skogen eller vildmarken går inte att komma, men jag trivs faktiskt här. Himla fin natur, har tagit massor med bilder som jag ska försöka att lägga upp senare. De har 6 mil till närmaste lilla stad, som har 17 000 invånare, och 5 timmar till närmaste större stad. Det är långa, långa vägar, upp i bergen, ut i skogen. Här finns björnar, coyotes och bävrar. Jag vill så gärna se en björn, fatta vad häftigt!! Så länge jag inte står face to face med den förstås.

I alla fall, helgen har varit fullspäckad.

Fredag: blev jag utkickad av familjen, började fira min 20-årsdag eftersom jag fyllde år enligt "svensk tid".


Lördag: drog vi ända upp till Hartford, himla lång resa alltså. Där såg vi Coldplay, och det var en jävla bra show måste jag säga!! De sprang ut i publiken och spelade och sjöng också. På biljetten stod det klart och tydligt att kameror var strängt förbjudna, och de hade värsta kontrollerna i ingången ju. Bara att ge upp och lämna kameran i bilen tänkte vi. När vi kom in såg vi ca 5000 kameror flasha. FAAN!!! Inga bilder från Coldplay då... jaja, i tisdags var vi i alla fall och såg Foo Fighters, här har ni lite bilder från dem istället. Grym show det också!


Efter konserten åkte vi hela långa vägen ner mot Stamford, där vi couchsurfade hos några killar, som sedan visade sig känna Star, hon som vi sov hos i Boston. Världen är bra liten va? Det blev inte mycket sömn den natten inte, vi satt och snackade hela natten. En av killarna blev bara fullare och fullare, han satt med 6 drinkar på bordet framför sig. Det var nog den roligaste vändningen jag har sett. Han gick från supersmart politikdebattör, flippade över totalt till att vara lika smart som ett ägg. Mer pantad kille har jag inte träffat på alltså.

Söndagen stressade vi iväg mot tåget, tog tåget ända ner till Fanwood, där vi hoppade in i Carinas bil för att köra ner mot Pennsylvania. Det var 6 timmars Whitewater Rafting som gällde! Det var skitkul, värsta äventyret. Hände en lite läskig sak bara, vi och två andra båtar flippade över när vi krockade i några stora stenar i vattnet. En hel familj forslades iväg med strömmen, men kvar hängde deras lille son som försökte att hålla sig kvar med ena armen. Jag och Carina kastade oss över kanten och drog upp honom i sista sekunden. Jävla tur, annars hade han riskerat att drunkna. Efter mycket om och men, och med vattenfylld båt som höll på att sjunka, klarade vi oss nerför forsen och mamman fick tillbaka sin lille son igen. Hon grät av lycka, hon hade ju ingen aning om vart ungen tog vägen under den tiden vi var fast där borta.

Inga bilder härifrån heller, men tårta köpte vi på vägen till raftingen i alla fall.



Måndagen spenderades med att stressa runt och fixa med packning, sista sightseeing i New York osv. Jag åkte ner till Wall street för att kolla in business-folket. Helt lugnt på gatorna till att börja med... boom!! Klockan 17 öppnas portarna och ut vällde hundratals kostymnissar med datorväska i högsta hugg springandes ner mot tunnelbanan.



Senare på kvällen träffade jag brassarna en sista gång, vi var först en sväng på Rock n' Joe, sedan drog vi och käkade på en restaurang.


Kl 03.20 på natten bar det av till flygplatsen, utan sömn och utan mat påbörjade jag min 10 timmars flygresa med 2 mellanlandningar. Jag är dööd..

Puss på er mina vänner!

Sista dagen!!

Idag är det sista dagen hos familjen, fy fan va gött att slippa dem snart. Jävla idioter de har blivit, beter sig som barnungar och ska tjafsa och krångla om allt.

Jag har lite packningspanik nu, får skicka hem ett jättestort paket med prylar, men har räknat ut att det blir billigare än att betala övervikt trots allt. Billigt blir det inte, men jag antar att jag får betala det priset för all shopping jag har gjort.

Så, på tisdag morgon sticker jag till min moster i Canada, fram tills dess bor jag hos Fung. Jag kommer inte att ha något amerikanskt nummer längre, så ni får nå mig på min svenska mobil i nödfall. Jag landar i Sverige den 12:e augusti kl 17.20!!

Puss på er mina vänner!

P.S. Jag fyller år imorrn! ... och helgen blir fullspäckad med äventyr, återkommer om jag överlever! :)

RSS 2.0