Jag fick höra att jag hade förändrats grymt mycket under dessa två månader. Först var jag panikslagen, jag ville hem, allt skrämde mig. Nu är det jag som hänger på tutan på motorvägen, nu är det jag som spontanreser på egen hand, nu är det jag som vågar mer.

Innan jag kom till USA hade jag ingen livsglädje alls, allt kändes bara hopplöst, som en ond cirkel. Nu sitter jag här, i ett rosa rum med kala vita väggar, ett rum med inget privatliv överhuvudtaget, ändå känner jag mig nöjd. Nöjd, för varje dag som går vet jag mer och mer vem jag är och hur jag vill vara. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra här i livet, men jag vet hur jag vill leva.

Jag vill inte gå hemma och snurra i gamla rutiner, som för övrigt inte var några rutiner alls. Jag måste få uppleva, jag vill ha spänning och utmaning, jag vill testa på saker.

Under bara två månader har jag hunnit med så mycket, jag har sprungit på New Yorks gator nästan varje helg, jag har gått på museum, sett Riverdance, sett två musikaler, varit vid frihetsgudinnan, uppe i Rockefeller Center. Jag har hunnit vara en sväng i Miami, Everglades, snorkling i Key Largo. Jag har varit i Philadelphia, och också hunnit med en festival. Detta är bara två månader av mitt liv, är det för mycket som händer? Inte ännu i alla fall.

Detta är bara bra för mig, jag har satt mig själv i så otroligt många olika situationer, och jag har fått lära mig att hantera dem och tänka på ett nytt sätt.

Små förändringar som att jag tycker att svamp är gott, att jag älskar musikaler, jag ska ta en danskurs, lära mig spanska, jag har spelat basket på min fritid. Jag ska surfa i sommar, och jag ska testa på rafting.

Kommer jag att vara en helt annan person när jag kommer hem igen? Jag vet faktiskt inte, men en ny syn på livet och nya mål kommer jag definitivt att ha.

Enjoy life!

Denna låt hörde jag i bilen på vägen hem från Fung idag, så himla bra: